Walk in the park

Igår spenderade jag och barnen hela eftermiddagen i en otroligt vacker park. Det var inte en vanlig park utan den hade bl.a. memorials och också en gigantisk mur som höll upp en flod. Om man klev upp och lutade sig mot den kunde man höra vattnet. En väldigt härlig eftermiddag helt enkelt!

20130403-083433.jpg

20130403-083448.jpg

20130403-083714.jpg

24 timmars support

Klockan 12 igår började allt. Någon fick för sig, på 1 april ironiskt nog, att hacka in sig in på min blogg. Idag kl 14 avslutade jag konversationen, så jag hade på supporten i princip 26 timmar. Från kl 2.30 till 06 halvsov jag medans data laddades upp och ner, och efter jag lämnat barnen i skolan fortsatte jag pillandet. Det här var verkligen ett test för tålamodet, och jag är lite imponerad av mig själv att jag höll ut. Au Pairandet kanske har förbättrat mig lite trots allt…

Nu ska jag ta och unna mig en sju timmars sömn. Godnatt!

IMG_85400

Ultra Miami

Den 22 mars, kl 01 på natten, började jag åka in mot NYC. Jag möte upp Mikaela på Grand Central som stod och väntade i lite halvpanik bland alla horor och poliser haha. Vi tar taxi till La Guardia, det händer lite grejer (kolla längst ner i inlägget) och fem timmar senare lyfter planet mot Miami. När vi får ut från flygplatsen möts vi av 25 härliga plusgrader. Vi tar en shutle till hotellet som vi försöker smitta från att betala, gick inte jättebra. Direkt när vi kommer in på hotellet (som är ett ungdomshotell) blir vi medtvingade att göra Harlem Shake. Och det var väll ungefär i den stilen hela resan fortsätter.

20130402-220203.jpg

Fredagen var rätt mulen, så fredagen spenderade vi främst med att jaga biljetter till Ultra. Vi får tag i biljetter till lördagen vilket vi var nöjda och glada med. På kvällen går vi till Story där David Guetta spelade. Tyvärr blev det en otroligt snabb visit men kvällen var bra ändå.

20130402-220219.jpg

20130402-220521.jpg

20130402-220537.jpg

20130402-220552.jpg

20130402-220617.jpg

På lördag morgon skiner solen så vi går direkt ner till stranden. Trots solfaktor är vi röda efter en timme! Vi bestämmer oss därför att lämna stranden för att gå till New Yorks Day and Night brunch som nu höll till i Miami för en kväll (eller dag rättare sagt). Klockan 6 börjar vi röra oss mot Ultra. Väll inne spotar Mikaela massa svenska flagor i mitten av folkmassan. Vi tar oss ändå rätt smidigt till mitten och möts att glada svenskar som varmt välkomnar oss till gruppen. I 4 timmar står vi och hoppar, skriker och svettas. Mot slutet blir vi inbjudna till vipen där Mikaelas kompis hade bord, men i kön kommer bokstavligen 5 grupper ut på 10 minuter och varnar alla i kön att det är jättetråkigt på vipen och att vi ska gå tillbaka till alla andra 300 000 tusen människor. Sagt och gjort.

20130402-220630.jpg

20130402-220646.jpg

20130402-220659.jpg

20130402-220717.jpg

20130402-220731.jpg

20130402-220818.jpg

20130402-220931.jpg

20130402-221119.jpg

20130402-221136.jpg

Hela söndagen spenderades på Nikki Beach. Det var definifivt den roligaste och mest minnesvärda dagen. Vi träffade ett jätte härligt gäng från Florida som vi har kontakt med nu efter. Kort och gott var Miami helt galet. Det var troligen en engångsgrej att åka ditt, man kände sig så otroligt missanpassad för att det är lite för galet där borta. Men jag är så otroligt glad att jag åkte och vi hade en av det bästa kvällarna i våra liv där, så det var verkligen ett minne för livet!

20130402-221150.jpg

20130402-221158.jpg

20130402-221213.jpg

20130402-221238.jpg

20130402-221255.jpg

20130402-221306.jpg

20130402-221317.jpg

20130402-221334.jpg

20130402-221352.jpg

20130402-221406.jpg

Nu till vad som hände på flygplatsen; Åk aldrig med Spirit! När vi bokade flyget bokade vi ett flyg till Fort Lauderdale för att det var 100 dollar billigare än att ta till Miamis flygplats. Det fick jag äta upp minst sagt. När vi kommer till flygbolaget bajs-Spirits disk står det något om att man ska betala för carry-ons, men det ignorerar vi för att man ska ju aldrig betala för carry-ons tänker vi. När vi kommer fram till kön in till flygplanet säger mannen ”Love, you have to pay for your carry-on”. Så, efter lite om och men går jag till disken och betalar 100 dollar (!!) för min carry-on. På vägen hem får jag betala 50 dollar. Så vi kunde sparat 50 dollar och mycket irritation på att åka direkt till Miami. Men då vet man det, aldrig Spitit igen helt enkelt. Och juste, vi höll på att missa flyget! Flygplatsen fick brandalarm när vi stod i kö, när allt var klart halvsprang vi till gaten och hade ca 5 minuter marginal.

20130402-221416.jpg

I heart NY

Trots att jag helt har kommit av bloggandet kollar ni ändå in varje dag. Nu är det dags för mig att ge tillbaka lite och faktiskt ge er något roligt att läsa om! Så, från och med nu börjar jag blogga igen. Inte lika ofta som förut med några gånger i veckan ska jag klara av :) Jag lämnade ju ändå Finest och alla dess förmåner för att kunna gå tillbaka till den här bloggen om 10 år och läsa om min resa i USA, och för att kunna läsa bloggen måste det ju faktiskt finnas något att läsa om.

Det senaste två månaderna har utan tvekan varit den bästa tiden här i NY. Mycket tack vare en viss dam vid namn Mikaela. Att äntligen hitta någon som tänker på samma sätt, och gillar samma grejer, gör mycket när man flyttat själv i ett annat land.

Dom 3 första månaderna här i NY var också jättekul. Allt var nytt, man hade inte kommit in i en vardag än och man fokuserade mycket på att hitta sin väg. Efter ca 4 månader fick jag världens dipp som höll i sig i drygt en månad (det var också då jag kom av bloggandet). Jag saknade min familj och Patty (och alla andra vänner) så otroligt mycket så jag höll på att åka hem. Jag vet inte hur många gånger jag kollade på resor till Australien (där Patty bodde) och till Sverige. Som tur var åkte jag inte hem, utan stannade här, och varje gång jag tänker på att jag ska hem om 5 månader får jag en liten klump i magen.

För en vecka sedan var jag ju faktiskt i Miami på Ultra festivalen, så ska berätta om det i nästa inlägg!

20130402-215650.jpg